Intervju (11/10 2008) med Tomas Gustavsson i tidningen Norra Skåne om hans nyutkomna bok: "Londons historiska pubar"

I London grasserar pubdöden. Nya generationer har nya vanor. Ändå finns mängder av pubar kvar i London och i sin nyutkomna bok ”Londons historiska pubar” tar hässleholmaren Tomas Gustavsson med den som vill på pubrunda till 38 pubar i nio olika stadsdelar.

Första gången Tomas Gustavsson reste till London var 1968. Han var 16 år och ”swinging London” lockade. Det blev en charterresa med propellerplan från Bulltofta i Malmö. Så mycket pubar handlade det inte om under de första besöken, men efterhand ökade intresset för denna brittiska institution. Det är först på senare tid som han kunnat märka av att de gamla pubarna håller på att försvinna.

– När jag var där i somras var det faktiskt första gången jag kunde lägga märke till att pubar som jag känt till inte finns längre. De nya ställen som öppnas i dag är oftast vinbarer eller vanliga barer.

”Londons historiska pubar” är en praktisk och faktaspäckad guidebok, men den innehåller förstås även mängder av de myter som varje pub värd namnet omger sig med. Det gäller vilka författare, konstnärer, politiker och andra historiskt viktiga personer som använt just deras ställe som stamlokus. Ett spöke är heller inte fel, eller någon annan mustig historia.

– På pubarna i East End finns det massor av historier kring Jack Uppskäraren och hans offer. Många hävdar att Charles Dickens var stamgäst på just deras pub. Bara i hamnområdet Wapping, där många av de äldsta pubarna ligger, finns det tre pubar som hävdar att Dickens besökte dem. En sak är klar, om Dickens skulle ha varit stamgäst på alla pubar som hävdar att han varit det, ja då skulle han inte haft något annat att göra, säger Tomas Gustavsson.

Att myterna ofta handlar om författare som Charles Dickens, Samuel Johnson och till och med Shakespeare beror, enligt Tomas Gustavsson, på att de ligger så lång tillbaka i tiden. – Det finns väl ofta ett korn av sanning i myterna, men tidens dimma gör sitt. Att det inte finns några myter kring Oscar Wilde t ex hänger väl samman med att det kan kollas. – En annan grej som några brukar hävda är att de är den enda byggnaden som klarade sig undan den stora branden i London 1666.

 Arbetet med boken tog fart för tre år sedan. Nittio procent av pubarna i boken har Gustavsson besökt sedan dess, men ungefär hälften hade han koll på sedan tidigare. I juni var han över för att plåta dem alla. – Jag såg att det inte fanns någon liknande bok på den svenska marknaden. Och London är ett mycket populärt resemål bland svenskarna. Sedan är jag själv väldigt intresserad av historia och London. Det här har varit ett sätt att skriva av mig.

Tomas egen favoritpub heter The George Inn och ligger precis söder om London bridge. – Det är faktiskt en av få bevarade diligensstationer i London. Här på innergården spelades bland annat Shakespearepjäser och Dickens nämner den i romanen ”Little Dorrit”. Generellt sett präglas en riktigt bra pub av en trevlig klassisk inredning där man serverar real ale (öl bryggt på traditionellt sätt). Sedan ska det finnas någon intressant historia kring puben.

Boken tänker han utvidga efter hand till den omfattar ett hundratal pubar i ännu fler stadsdelar. Och det saknas inte andra bokprojekt med London som bas. – Jag håller på med som handlar om trädgårdar i London och sedan har jag tänkt skriva en om 50 märkliga platser i London. Längre fram har har jag funderat på att göra något Längre fram har har jag funderat på att göra något liknande om andra världskrigets London.

Mikael Ankarvik