Ett besök i Kew Gardens är ett besök i hela världen!
Trädgårdsälskare som besöker London bör inte missa chansen att besöka klassiska Kew Gardens, eller som de officiellt heter Royal Botanic Gardens. Jag tror knappast att någon, gammal eller ung, blir besviken över den kompakta växtlighet som slår emot när man öppnat de tunga dörrarna in i det magnifika Palmhuset eller till Temperate House som är det andra jättekomplexet i parken.
Liksom mycket annat har denna parkträdgård, med sin berömda, gigantiska växthus en historisk och kungliga anspelning och dessutom en popularitet bland engelsmännen som aldrig tycks sina.
Trots att den gångna påskhelgen var ovanligt kall och utan tillstymmelse till sol var köerna ringlande till den 120 hektar stora trädgården med sina 30 000 olika växter!Förra året besöktes Kew Gardens av över en miljon människor och var den turistattraktion i London som ökade mest! Parken med anor sedan 1759, när dåvarande prinsessan Augusta såg till att en tre och halv hektar markbit utanför det förhålladevis lilla slottet Kew Palace odlades upp, började i slutet av detta sekel ta emot fröer och plantor vilka skickades hem från världens alla hörn av brittiska upptäcktsresande och botanister.
"Malariamedel" från Kew
Stark man i Kew under denna tid var parkens inofficielle chef, botanisten Sir Joseph Banks. När denne avled 1820 började dock hela trädgårdsutvecklingen där att förfalla men 1840, när regeringen tog över ansvaret, kom början på en ny storhetsperiod.
Utvecklingen av medicinalväxter var vid denna tid omfattande och bland exemplen kan nämnas chinchoa, som hämtades från Andernas sluttningar 1860 och fem år senare hade distribuerats i en miljon exemplar från växthus i Kew och till de brittiska kolonierna. Detta för att användas medicinskt i kampen mot malarian.
Eller ta gummiplantan som på 1870-talet skickades från Sydamerika via Kew och vidare till Fjärran Östern för att lägga grunden till gummiindustri där.
Under 1800-talet byggdes också de jättelika växthusen i parken. Palmhuset, 110 meter långt, 31 meter brett och 18 meter högt stod klart 1848 och Temperate House en bit in på 1860-talet. Bägge påminnande om den viktorianska arkitekturens höjdpunkt vilken kulminerade med bygget av Crystal Palace i Hyde Park några år senare.
Planta från 1775 finns fortfarande där
Intressant med växthusen är att i det vattenångande Palmhuset finns fortfarande en planta, Enchephalartos altensteinii som kom till Kew redan 1775. Denna och de flesta andra rariteterna kan även beskådas från någon av de många gångterasser som ringlar sig upp bland den högväxande grönskan .
Ännu mer märklig ter sig vinpalmen, jubaea chilensis i Temperate House. Den har nu nått taknivå - 17 meter - och närmar sig snabbt slutet av sin levnad eftersom den helt enkelt hotar glastaket. Ändå har denna tappra palm kämpat sig upp från ett frö som sattes 1846 och en bit in på 1900-talet flyttades det då redan kraftiga trädet till en mer central plats i växthuset för att kunna växa obehindrat. Nu är dock den absoluta maxhöjden snart uppnådd!
Bland flera andra byggnader i Kew kan också nämnas den 50 meter höga Pagoden vid den japanska trädgården. Denna byggdes redan 1761 och har en viss, svensk anknytning. Dess arkitekt Sir William Chambers föddes nämligen i Göteborg och han blev senare känd för att bland annat stått bakom byggandet av Somerset House i centrala London.
Missa inte det lilla samhället Kew!
Britterna är duktiga på att bevara sin historia, detta gäller även trädgårdshistoria, men man har också känsla för utveckling och just pågår nya projekt i Kew Gardens både byggnads- och arrangörsmässigt. I sommar spelas exempelvis Shakespeare utomhus i parken och en
speciell barndel i parken skall också stå klar om ett par månader!!
Det är lätt att lägga många timmar eller för den delen dagar i den här fantastiska trädgården men om det ändå blir en stund över stanna då till i själva byn Kew, strax intill järnvägsstationen, och njut av den engelska, lantliga småskaligheten.
Bara det är värt åtminstone halva resan ut till denna gröna Londonoas.
