Några av de platser som han besökte och kommenterade ( här i utdrag) var:

WESTMINSTER ABBEY. "Man bad mig vara i synnerhet uppmärksam på portalen i sidan av detta gamla götiska tempel, men utan det att själva dess skapnad är alltför grotesk, står den så illa i sidan, den borde vara i änden. Däremot stannade jag ej blott med en rysning av vördnad, utan ock med en ljuvare känsla under de tvänne höga kolonnerna, som stödja templets västra ände och lyfta sig opp såsom tvänne torn över dess valv för att överse världen. Det är icke allenast götisk djärvhet och majestät i den , utan ock skönhet och ädelhet. Men då jag jämnför arten av byggnaden med St Pauls kyrka, så är det att jämnföra Ennius med Virgilius! Jag hade lust att veta vad Shakespeare, som aldrig sett grekiska byggnader (om ej i teckningar kanske) tänkte, då han stod under denna höga, djärva massa: månne han fann någon analogi imellan sitt snille och den! Nej, Shakespeares snille är någonting vida mer än Westminster Abbey var även i de tiderna. INSIDAN: Poet's Corner. Skada att de flesta monumenter stå så utan ordning ditkastade och de märkvärdigaste geniers stodo ofta bortblandade med fåfängans obskyra namn. Icke heller är det varken publicum eller dess fullmäktige kungen som skilt dem åter, det är privata personer blott, som velat förena sitt dödliga namn med odödlighet."

ST JAMES'S PARK. "Man kommer på en gång liksom på landet, man ser ett vattenstycke i en grön äng, den boskap betar, omgiven av skuggiga trän, som synas väl planterade i en dubbel rad, men dock sträcka sig lantligt ikring ängen. Kor står alltid vid änden, som är närmast till slottet, och mjölkas mitt för de spatserandes åsyn, av vilka den som behagar kan få ett glas spenvarm mjölk att dricka istället. Då man står mitt för drottningens palats och ser genom trän över vattnet till andra ändan av parken, har man en skön utsikt av några byggnader, över vilka domen av St Pauls kyrka upphöjer sig med ett sublimt majestät på nästan en svensk mils avstånd. De dimmor som gemenligen höljer alla utsikter i London ger också denna stad ett dunkelt behag som ett tunt flor ger en spegel. Man finner där om söndagsaftonen en ström opp och en ström ner av karlar och fruntimmer (ladies and gentlemen, skulle jag sagt) som spatsera där för att hämta frisk luft, eller rättare för att se och bli sedda."

LONDON HOSPITAL. "Supported by Voluntary Contribution står skrivet på detta stora, renliga och bekvämliga, en ej onödigtvis präktiga sjukhus. Jag tro det även anses som ett mönster i sitt slag. Alla de rum jag gick igenom voro stora, rymliga, snygga, luftiga. De var ej osundare luft än i en sal, där friskt folk bor. Hospitalet ligger tillika på ett luftigt och öppet ställe, på ena sidan är den breda White Chapel street och på den andra sidan så gott som landsbygd. En liten trädgård och gröna planer vore invid huset, där konvalescenterna kunde spatsera."

TOWER OF LONDON. "Denna gamla fästning är på visst sätt lik en stad för sig själv. den står på en ö, ty den är omgiven av vatten på alla sidor, ehuru det på tre sidor är blott en smal grav. The White Tower påstår somliga vara byggd av Julius Caesar, ehuru andra med mycket mera sannolikhet föra dess upprinnelse till Wilhelm I:s tid. Till deras tjänst som vilja se märkvärdigheterna här står fyrtio wardens, som ha en besynnerlig urgammal dräkt. Tio göra tjänst varje dag: man kan föreställa sig hur mycket folk ständigt är där och gapar. Utom drickspengar åt vägvisaren betalas en shilling för att se de fyra rummen: 1. The spoils of the invincible armada. I fonden av rummet står en bild av drottning Elisabeth i naturlig storlek. En page är bredvid och håller i tyglet av hennes häst med den ena handen och bär hennes hjälm med den andra. Gumman ser barsk och majestätisk ut. Hon har verkligen skäl att med stolthet se sig ikring på de spolier som pryder rummet. Somlige av dem borde väcka hennes åtlöje, andra åter hennes har. Man ser där icke allenast de mordgevär, genom vilka spanjorerne ämnade segra över engelsmännen, utan ock de verktyg, genom vilka de tänkte martera dem efteråt, i synnerhet dem, som ej ville överge sitt kätteri. Ibland annat vistes oss ett halsband av järn, så ihopsmitt med fjättrar, att den olyckliga det skulle läggas på skulle stå sammanrullad som ett nystan i den mest plågsamma ställning: huvud, fötter och armar som en klump. Utom de spanska troféerna visas i samma rum ptskilligt annat, såsom yxan, med vilken Henrik VIII lät halshugga sin gemål Ann Boleyn, och hennes dotter Elisabeth åter lät halshugga sin älskare, greven av Essex. Det är kärleksäventyr! Henrik VIII:s spatserkäpp med tre pistoler i frapperande mig, såsom karaktäriserande en tyrann. Danska och saxiska vapen, som skola vara över 850 år gamla etc. 2. Ett rum av hiskeliga kanoner och andra mordredskap, som jag med fasa gick ifrån. Jag hade med möda mod att titta in i det ofantliga gapet på en mörsare, som gav ett rysligt genljud vid mitt utrop. Jag tyckte det var ingången till avgrunden. Den kastar nio bomber på en gång. Nota bene: de första otympliga försök av kanoner. 3. Man tyckte sig vara flyttad några sekler tillbaka, då man kom in i detta rum. Det ses fullt av fornvärldens rytteri, och man såg nästan alla engelska kungar ifrån Wilhelm I till närvarande tid sittande till häst i naturlig storlek och med de samma harnesk de i livstiden burit. Det var tunga kläder det! 4. Tyghuset. En oväntad och förskräcklig syn var det för mig att se blanka gevär för mer än 100000 man uppradade i den grannaste ordning och bilda stjärnor, solar, ormar, drakar med mera. Kronjuvelerne. En rubin sades gälla 1000000 pund sterling. Fåfänglighet, fåfänglighet! ropte kung Salomon etc. De förvaras i ett mörkt rum, åskådaren var skild ifrån den som viste den genom ett galler. Djuren. De märkvärdigaste som fanns där var 1. En elefant. 2. En tiger (som tämligen förlorat sin vildhet: vad är det då värt att se en tiger?). 3. En svart leopard. 4. Tre lejoninnor och ett lejon. 5. En hyäna: dess ohyggliga ljud. Vild och grym, kan ej tämjas. 6. Två tiger kattor. 7. En jackale. 8. Racoon."

SADLERS WELL: "Små opretter, pantominer, lindansare etc växlar om med varann."

VAUXHALLEN: "Min hjärna hade förut målat sig följande bild om detta utropade ställe. jag föreställde mig en stor lund av gamla höga, åldriga trän och hela stjärnhimlen nedfallen i den, så att mellan de mörka löven glindranade en stjärna på var gren. En nattlig musik genomströmmande lunden, och vitklädda skönheter, luftiga féer, svävande i flockar och vida i de slingrande gångarne, än försvinnande i mörkret bakom buskarne, än hastigt uppenbarande sig i en annan. Denna tavla fann jag icke fullkomlig lik originalet: först brinna ej de många lamporna ibland själva löven, såsom jag trodde, utan i arkader, byggda under och imellan träna, så att regnet ej må släcka ut dem. Sedan vore just icke alla skönheter, som spatserade där ikring. Men i alla fall är det en lustbar sal, som förtjänar att anmärkas såsom någonting skönt, och ju ej kunde verkställas i en annan stad än London. Att bränna så många lampor och löna så många sångare och musicera var kväll: det kostar."

PAULSKYRKAN: "Fasaden åt Ludgate-hill gör mycket intryck, ty man kan se den på långt håll och stanna med vördnad för att betrakta de sköna pelarna som bära opp varannan och de stolta tornen, som sträcka sig opp i skyn. Även på andra sidan måste man vörda det ofantliga bergets vidd. men man kommer att stå för nära. Mycket onödiga prydnader finner jag både utan ocn innan: det sublima bör vara så lite prytt som möjligt är, och varför äro både de övra och de nedra pilasrarne korintiska? De är ju ingen variation oaktat allt man där anbringar av grannlåt. Nej tacka vet jag vårt slott i Stockholm – överdriv intet igen!"

TEATERN DRURYLANE: "Huset halvfärdigt. Apollo på toppen. Reparerades 1794, då Kemle blev manager. Emot eldsvådor är huset försett icke allenast med ett vattenförråd, utan ock med ett förhängsle av järn, som kan släppas ned för att hindra elden om den kommit lös på teatern, att sprida sig till åskådarne. Jag såg inga sprutor som i Stockholm vid skådespelshusen. De var alltid en skrämmande syn, om ock tröstande på andra sidan."

BRITISH MUSEUM: "Detta ryktbara museum svarade icke alldeles emot min väntan. Men i en så vidsträckt plan kunna icke alla grenar vara så fulla. Egyptiska, grekiska och romerska antikviteter. Det är roligt att se vad för smak där var i deras småiska konst: deras lampor, besman, vikter etc. Ändå deras biljetter till teatern: en väl skulterad lyra på en liten rund plåt."

PARLAMENTET: "Rummet. Pedanteriet i speakers dräkt, i den utskickades baklängesgående etc. Pitt, Dundas, Windham på ena sida. Fox, Sheridan på andra sidan mitt emot."

Diverse kommentarer av Franzén:

OM MAT: "Brödet och kalvköttet skall vara kritvitt för ögat, om det skall behaga engelsmannen. Därför blandas kalk, citron och benaska i brödet och kalven åderlåtes innan han slaktas. För att ge det grönare en klarare färg, kokas det med kopparslantar uti."

OM SKRÄDDARENS PRINCIP: "Bremers väst kostade mer än min! Varföre? Ty, han syntes rikare än jag, och var således mera en gentleman än jag, fattig stackare. Det var jag rätt nöjd åt: ty det kostar i England att vara gentleman."

ENGELSKA SPRÅKET: "Fransoserna snyta ut orden genom näsan, engelsmännen spotta ut dem genom sammanbitna tänder, holländaren hanterar dem genom gommen, tyskarna smackar, danskarna skorrar. Svensken gnäller."

NAMN: "Peggy är Margareta.Jackie är Johan. His name is John, but for shortness we call him Jackie, sade den feta, osnygga kärringen i Liverpool. Två stavelser äro kortare än en!"

DAG och NATT: Det är naturligare än man kunde tro, att folket stiger sent opp i London. Jag har någon gång stått opp klockan sex: men nästan aldrig har jag sett solen före klockan nio, ehuru det var intet moln på himmeln. En sådan dimma och rök ligger nämligen över London, och solen behöver vara oppe flera timmar för att skingra den. Ännu klockan elva har jag sett henne endast matt som månen och röd som blod höljd genom röken – Midnattstimma, spöktimma: kyrkgården, där vi bor.

SKYGGHET FÖR FRUNTIMMER: Engelsmannen krusar mycket för damerna, känner sig tvungen i deras sällskap och vistas därföre på värdshus mest.