Blackfriars gamla järnvägsbro
Blackfriars Bridge norra sida med anslutning in till City är en av de bästa utsiktspunkter i London, trots att det bara rör sig som ett brospann som inte ens är särskilt högt beläget. Står man här kvällstid känns det verkligen som man befinner sig i Londons hjärta. Snett bakom sig på bron kan man skymta den imponerande St Pauls-domen och på östra sidan Blackfriars järnvägsbro där Thameslink-tågen med kuslig regelbundenhet till och från stationen. I det korta avståndet mellan bron som vi står på och själva järnvägsbron finns tolv märkliga bropelare målade i mörkt rosa vilka något vädjande och fortfarande ganska stolt reser sig upp ur Themsen. Det hela ser ut som som en halvfärdig bro vilken bara väntar på att själva spannen skall läggas på. I själva verket är det precis tvärt om! Blackfriarsbron, där vi befinner oss, byggdes 1869 men då hade det funnits broförbindelse på denna plats över Themsen i 100 år. Den ursprungliga stenbron stod klar, efter nio års byggande 1769. Inledningsvis kallades den William Pitt Bridge, efter den dåtida premiärministern, 1769. Den nuvarande Blackfriars Bridge, med sina fem järnspann, och efter en design av ingenjören Joseph Cubitt, var 21 meter bred och stod klar 1869 för att 1910 breddas till dagens 32 meter på grund av den ökande trafiken. Drottning Victoria fanns på plats när bron invigdes och hon fick också kvar i form av en stay vid det norra brospannet än idag.
I modern tid är bron också känd för en händelse som tillskrivs kriminalhistorien. Den 17 juni 1982 hittades nämligen den italienske bankiren Robert Calvi hängd under Blackfriars Bridge och med tegelstenar i kläderna. Calvi kallades ”Guds bankir” efter hans kontakter med Vatikanen. Han hade flytt till London efter en bankskandal med politiska förtecken i hemlandet Italien när Banco Ambrosiano under uppmärksammade former hade gått i konkurs. Först trodde polisen att det rörde sig om ett självmord men när det kunde konstateras att stenarna i hans kläder inte hade vidrörts av Calvi själv rubricerades det istället som mord. Så sent som 2007 frikändes dock fem misstänkta för dådet under en rättgång i Italien. Redan fem år före invigningen av Blackfriars Bridge,1864, stod en parallell järnvägsbro, på uppdrag av järnvägsbolaget London, Chatham och Dover Railway, klar. Bron som kunde ansluta till stationerna Ludgate Hill och Holborn. Snart insåg man dock att man byggt en alldeles för liten och vek järnvägsbro bro med tanke på tågtrafikens .utveckling. Redan 1886 stod därför den nuvarande Blackfriars Railway Bridge, först kallad St Paul’s efter stationen som den anslöt till, klar. Kvar blev även den gamla bron, vars pelare vi alltså ser alldeles intill. Faktum att den användes för godstrafik ända fram till 1964 och först 1985 togs spannen slutligen bort. Ett av den gamla brons mycket eleganta insignia över det gamla järnvägsbolaget har renoverats och kan ses på den södra delen och där läser man också årtalet för brobygget, 1864. Frågan är då förstås varför man lämnat de gamla bropelarna kvar ute i Themsen? Jo, eftersom bron funnits där så länge skulle ett bortmonterande av pelarna riskera stabilitet på de närliggande broarna.
HITTA DIT: Tunnelbanestation är Blackfriars och sedan är man bara några meter från det norra brospannet av Blackfriars Bridge.